Ja de är de :D Jisses vad jag har skrivit.
Men det får bli ett mer firande när det blir 100inlägg eller någonting ^^
Jag gjorde en samhällsuppgift förut, där de stod om SAF.
Men SAF finns inte längre och det stod inget om de i boken (som är en upplaga från 1999)
Så jag gick in på internet och kollade.. då hade dom slagit sig samman med ett annat grejs och bildats Svenskt näringsliv.
Jippie tänkte jag och grejade mig in på deras hemsida.
Jag hade som uppgift att kolla vilka 3 förbund som är störst, alltså de som har flest företag inblandat OCH vilka 3 som hade flest arbetsgivare och arbetstagare.
Jomen tjena, de gick ju bra när alla organisationer stod i bokstavsordning.
Så jag ringde till dom.
Tanten i telefonen skrattade åt mig och sa att hon inte visste vilka de va men vi gissade iaf fram Almega, svensk handel och teknikföretagen.
Jag fick ett annat nummer till en annan tant som visste bättre men hon tyckte jag skulle ringa senare eftersom dom höll på med fakturer å sånt vid den tiden (som om att jag tänkte ringa senare?)
Sen fick jag damp på den andra frågan som hade en följdfråga som inte går att svara på heller.
Så jag pratade med Lillemor på resursen.. Hon tittade på mig med en sån blick som endast en förälder har.. Typ: Aw-vad-söt-du-e-när-du-inte-kan-men-vill blicken och bad mig leta upp Håkan.
Då gick jag ut ifrån resursen till Janne som sitter i receptionen..
Han ringer upp Håkan (min lärare i samhällskunskap) och frågar vart han e någonstans.
5 min senare får jag springa ner till apellplanen som ligger typ 5min ifrån skolan *suck*.
När jag väl kommer dit behöver jag inte ens ha gjort uppgiften!
BAH
Mina skor läckte in på vägen och jag har på mig mina sista par strumpor nu... -.-
Men han tyckte jag var flitig (!) så han gav mig också den där blicken.. sen så gick jag därifrån.
Lärare och deras uppgifter säger jag bara.
Det är stressigt på skolan, det händer väldigt mycket -.-
Men jag är snart klar med min uppsats.
Det går långsamt men framåt.
Förut så vart en tjej i tvåan ledsen så alex fick tröstat henne.
Sen så är de en annan som jag skall prata med nästa vecka.
Hon är lite ja, vad ska man säga.. hon vågar inte säga ifrån och är i exakt samma situation som jag varit i en gång.
Så jag tänkte ta ett snack med den människan.. jag hoppas de blir bättre efteråt.
Det kommer nog göra ont för henne att höra det jag kommer behöva säga, men jag älskar henne och jag vill henne inget illa, men ibland måste man för hon kommer må så mycket bättre utav det i det långa loppet och lära sig att man kanske borde säga nej till saker man inte vill göra.
Jag saknar Miranda och Rebecca!
Dom skall vara borta jättelänge.. men skall träffa Mullebulle imorgon en sväng :D
Allt jag vart med om, alla fruktansvärda saker jag vart med om.. försvann när du försvann.
Jag plockade bort min sista demon..
Eller iaf den näst sista.
Det kommer alltid finnas en kvar inom mig.. och den e förknippad med den 10 Juli -06, som alltid kommer va en helgdag för mig.
Jag kan ärligt säga att jag älskar dig, av hela mitt hjärta.
Jag kommer alltid sakna dig, tills jag dör.
Kommer alltid ha dig i mina tankar.
Och jag kommer få bära detta alldeles själv, jag kommer få bära dig i mitt hjärta ensam.
För jag är den enda som kommer komma ihåg dig.
Jäpp de var allt för idag och förmodligen för hela helgen =)
Skriver igen på måndag!
För nu ska jag åka hem ;P
Och imorgon skall jag få träffa min underbara pojkvän :D
My beloved, min lelle göörrrrka ^^
Take care now, bye bye then!
//Alexandra
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag
Tack för allt!!!!
-
Hej.Nya tider.Nya vanor.Tack ni som följt oss genom åren.Bloggen läggs nu
vilandes.Häng med oss där.Ni finner oss på instagram där namnet är
ImsosocialHäng...