15 oktober 2009

Saknad som tär.

Jag vet inte om allting var perfekt när du fanns vid min sida, men jag var aldrig ensam.
Vad jag än gjorde, vad jag än sa, hur jag än kände, var du alltid lika glad att se mig.
Det spelade ingen roll om jag hade hela ansiktet fullt av finnar, en dålig hårdag eller gått upp ett par kilon, jag visste att du ändå skulle älska mig lika mycket idag som igår.
Var jag än var, så var du alltid med och hur dåligt det än gick i mitt liv, så visste jag att du aldrig skulle förändras eller lämna mig.
Jag förstår inte hur något så litet kan ha ett så stort hjärta, för det hade du.
Du gjorde aldrig någon illa, trotts att en del kanske hade gjort dig mycket ont.

Världen var kanske inte perfekt, men den var jävligt nära inpå när jag hade dig.

Min älskade Melva... vad jag saknar dig.
Jag måste erkänna att du är nog den jobbigaste och den mest stinkande bästa vän jag haft... men jag älskade dig villkorslöst. Det fanns verkligen inget jag inte skulle gjort för dig. Jag kan ärligt säga att jag hade tagit en kula för dig om så vart fallet.

Inga kommentarer: