Döden.

Det är så lätt att dö. Det har vi alltid tid med. Det är en enkel väg ur alla problem. Att alltid ha döden i sitt tänkande kan vara så tryggt. Som en vagga. Den vaggar en långsamt ner i djupet av ens sinne och kilar sig fast i ett stadigt grepp. Jag har sån fruktansvärd dödsångest.. Kan vakna på morgonen alldeles kallsvettig för att jag inte vill dö. Men dö skall jag.. Jag vill verkligen inte bli bortglömd.. Det är faktiskt min största rädsla. Man hamnar på en kyrkogård, barn och barnbarn kommer.. sen glöms man bort och blir en mossig gammal sten som bara är ivägen och efter 25år annonseras den ut. Ingen vet vem man är, vad man gjort eller någonting. Sen tar dom bort stenen och någon ny skall ta över platsen man fått.
Jag tycker inte om det här med att dö, det är överskattat.

//Alexandra